Ho, ho, hmmm... rap!

Mhm, vi vet hur det går.
Jesus föds ju. Det är det vi firar såhär vid jul.
Men vi vet alla hur det går. Om ett par månader pyntar vi risruskor med fjädrar för att hedra offerkycklingen. Om bara en stund är han död igen.

Den senaste tidens debatt om "alkoholförtäring vid jultid" har förbryllat mig. Ingen tjafsar om Hitler-fyllan, frontallobsförintelsen, resan tillbaka till Cro Magnon var man företar sig vid exempelvis nyår ("woho, allt börjar om, nu bläckar vi!") eller midsommarafton ("aha! En hednisk balle i moder jord och hejdlösa mängder fyllespånken! Hey mambo, mambo italiano...")
utan ger sig på faktumet att vi festar till jesu minne. En karl som föds i december och knallar i påsk! Det gäller fan att passa på och festa till hans minne!

Debatten har förvisso inte gällt festföremålet utan det där med att "barn far illa av julsupandet".
Mhm.
Och de barn som far illa av föräldrar/farmödrar/kusiner/ grannar/morbröder med hemmagjorda tatueringar/husdjur som super i juletid lider alltså INTE resten av året?

Knallert.
Skaffa en cykel med hlälpmotor!
Tänka. Tystnad. Tänka igen. Prova hålla käften. Tänka, tänka, tänka. Sen tala!

Summarum:
Skall vi festa?
Yes, we can!
Is spri a part of it?
Hell-ye! För många är det synonymet till fest.
För Jususkillen!
Offerpojken, skänk en skål!
Skälet är gott nog.
Skall alksiar supa?
Njaeh... !

Just!

(härmed avslutas officiellt debatten om alkohol och julfirande. God fortsättning!)