Jävvla öööh!

När jag bodde i Lund med mitt crew så var det ett stående uttryck; Jävvla ööööh!
Och så känns det fan i det ofta.
Ett Öööh, med ett litet pikant men bonning Jävvla (med två v, det är avsiktligt era jävla stavningshoror) som säger sitt. Kanske inte så mycket, men sitt.

Så känns det i afton - jag hatar att ståuppa och knullas upp av reaktionerna. Jag fattar om det är dåligt. Jag fattar om det är svårt. Men om det bara försvinner - det hatar jag.
Och hur gick det?
Ingen aning.
Har tittat på filmen.
Den säger föga.
Skitgig?
Nej, men svårtolkat.
Det är vanskligt att avgöra hur det gick. Det var ett Grabbanyp. Det är så jag kan beskriva det. Ett Grabbanyp. En halvkass kväll för min del men fantastiskt härligt att se min älskling Bherad Rouzbeh, (festade sen med hela till halva hans släkt) Martin Lagos och Dominik Henzel. Och alla nya. Kort sagt; En skit-bra kväll på BB.