2009-03-31

Släck nu då för fan!

Earth Hour? Va ä de fö nå?
Börja då för fan med och släck varenda förbannade natt! (riktat till företaget/instutitionen/myndigheten/förvaringsutrymmet för idioter som ligger beläget mitt emot vår lägenhet och bara lyser, lyser som ett intergalaktiskt jädra moderskepp hela nätterna. Ett skepp som hovrar och surrar och bara väntar på att få beema upp mig och plantera en perenn i röven på mig.)

SLÄCK VARJE NATT! Så kanske det gör nån skillnad!

Själv sög jag upp lite av mitt spillda dåliga samvete över att ha missat hela spektaklet med att skita i mörker. Det var inte det minsta svårt. Gick in i kabinen och tog en dusch. Jodå, förutom ett knä i dörren så gick det bra att duscha i bäcksvärta. Så jag provade att raka mig. Där gick det surt.

Plåstra och sen sova.

Tack för alla fina kommentarer! Dem skall jag skriva ut på ett lakan och låta mig svepas in i efter min död. Sen skall ju hela rasket brännas så det är ju lite skitsamma vad man är insvept i menar jag.

Prova gärna att prenumerara (eller bli medlem eller hur det funkar) på min blogg! Eller följ den åtminstone! Gick förbi Blondin-Berra (Jo, hon stavas så!) där hon satt på en uteservering (kom igen, i mars! Desperado!) på Odengatan (Jo! Just den! Den som Filip Hammar (Just det! Jag droppar Hammar här!!!) tycker är som New York. Och det är den ju! Den har... luft! Det har dem i NY (som tuffisar som har vart där kallar stan... och så jag). Den har bilar på sig, en och annan är säkert gul också. Och så har den hus! Det är nog den mest slående likheten. Husen! (inte hur de ser ut utan att de står där (intill själva gatan alltså)))och då fick jag (Lästips: Prova att läsa det här stycket emedan du hoppar över parenteserna. Då betyder det nåt!) bloggångest.
Läs mig för hela friden!

2009-03-29

Mhmmm

Jag slingrade mig ur mitt samvetes stela polisgrepp.
Eftersom denna jordtimme utan el infaller samma afton då vi mister en timme till förmån för... kvällsljuset? Ja, då kommer det på min elräkning att saknas en timmes elförbrukning. I'm saved!

Earth Hour

Jävlar. Glömde släcka. Förlåt.
Världen! Kan vi göra det en gång till?

2009-03-28

Ghost Pisserer

Som förälder förfinar man vissa egenskaper. Likt hos titelkaraktären i den lysande TV-serien "The Sentinel". Sinnena spetsas och alla superhjältedrag odlas till sitt yttersta.

Alla som har barn har upplevt hur man plötsligt hör skillnad på olika ljud från rummet intill. Stillsam lek med böcker/Barn som klättrar upp i bokhylla.
Lustfylld upptäckt av badrumsskåpet/Dödsfylld upptäkt av vapenskåpet.

En del utvecklingsfaser tjatas förståss i småbarnskretsar; Som hur man plötsligt kan sova vilken tid på dygnet som helst med kläderna på, en jättevarm filt över sin obekvämt dubbelvikta kropp med en arm rakt upp i luften och en pipande kamel under huvet.
Men nu vill jag presentera mitt alterego.

Efter läggning och mitt i Portugal-Sverige lämnar en signal min ömmande blåsa och träffar min hjärna med ett tjut. Larmet har gått!
Så lämnar jag min gestalt som ölkorvsflottig och förkylningsflåsig soff-gubbe och glider ur sittgruppen som den tappre Ghost Pisser...er - Spökpissaren.

Jag trippar ljudlöst fram, dodgear vant legoklossar och skramliga dockvagnar, slalomböjer knäna i min flykt, utan att för den skull låta benen komma i kontakt med varann och avslöja det karaktäristiska skratschljud som gjort jeans till hiphopens hetaste plagg.
Så kommer jag till den "knarriga passagen", parketten i hallen utanför dotterns rum. Jag låter höfterna plocka upp kroppstyngden, vajar fjädrande av och an tillsynes viktlös med böjda armar och halsen sträckt som för att lätta huvudets tyngd från bördan. Jag tar innerspår ty "plankorna knarrar minst närmast väggen" som jag lärt mig i en Kalle Anka-tidning där Björnligan listade sina fiffigaste smygtips.
Framme, inbromsning medelst strumpglid.

Jag krånglar in fingrarna i springan mellan dörr och dörrpost. Utan att armen får kontakt med väggen fjädrar jag upp dörren snabbt, ljudlöst. Tar steget över knarrfienden Trätröskeln, sen; Klinkergolv.
Tyngden kan vila men smidigheten sätts på ytterligare prov när jag efter en virvling som fört med mig dörren till ett "nästan stängd"-läge snabbt skall katapultera lock och ring utan ett knyst. Ett perfekt avvägt underfattningskast - repeterat till perfektion kväll efter kväll i närhet av det sovande barnet - får ekipaget att avstanna just innan det skall smasha vattencisternen. Knappgylfen uppvaktas med en ninjas hastigt upprepade, följsamma rörelser, en tumme in och viker ner den strama kalsongkanten, så fångas ålen in.
Ett vrick på handleden kastar ut penis och den i mynningen väntande strålen kan göra entré!

Den lägger sig perfekt skruvad i fjölens insidessarg och tar ett halvt varv i skålen innan den under tystnad förenas med den darrande vattenytan. En naturlig virvel uppstår och stridsteknik möter naturkraft. Symbiosis. Vortexeffekten möjliggör exit utan spolning.
Jag backar ut emedan gylfen stängs.
Sätter tårna i golvet bakom mig, nedanför den lilla upphöjningen varpå toalettfaciliteten vilar. Tar sats och snurrar stående på en fots tår. Ett vildsint knarrande uppstår då den smörklick jag råkat trampa in i strumpan ger extra glid till fotens nästintill friktionsfria rotation och min 100+-kropp sätts ur balans. Jag avser stoppa snurren genom att greppa tag i en jacka som hänger alldeles intill och får således med mig en hel överbelamrad tamburmajor i fallet. På en hyllavsats sätter jag min lediga hand för att bromsa färden innan jag kommit till golvs men se där har någon redan ställt ett halvfullt glas med vatten som ledigt skjutsas iväg längs hyllan och hälsar ytterdörren med en rikoschett innan det dunsar blött i mattan på den punkt där mitt chock-gapande ansikte landar en halvsekund senare.

Hörde att matchen slutade 0-0. Själv försökte jag blöt i ansitet och med axeln kanske bara lite, lite ur led söva om ett barn som vettskrämd vaknat av ett åskliknande brak.
Ha! Tänk att man har lärt sig somna med liksom... en arm ur led och blöt i ansiktet och utan värdighet sen man skaffade barn! Ha... h... hrm. Mmm.

2009-03-23

Mer papper och passerkort

Jag sorterade innehållet i mina jackfickor.
Tre besöksbrickor från Sveriges Radio, en från SVT.
Två förbrukade SL-kort från 2007 och fyra fullstämplade rabattremsor.
Ett tomt taxicheckshäfte och mitt gamla passerkort till radion.
Ett gammalt backstage-pass från Kirunafestivalen 2006.
Två fotbollsbiljetter (vilket procentuellt rimmar illa med mitt intresse för sport kontra hur ofta jag besöker radiohuset eller nyttjar Stockholms lokaltrafik); en Djurgårdsmatch och en med Juventus i Turin på Zlatans tid.

Allt lade jag i en låda jag har för just sånt. Man kan kalla det minnen. Eller förbrukade pass till allt.

Ner damp bråten och sällade sig till ett utgånget pass, ett gammalt ID-kort, ett passerkort från Utbildningsradion, ett från Svenska Spel, en ölbiljett från Bullie Bar, fjorton andra besökskort från SR, en bröllopsinbjudan (som jag inte gick på), ett ät-din-födelsedagsmiddag-på-Patricia-utskick, en skrynklig nummerlapp från Systembolaget, en hjärtformad och grisrosa post-it märkt "OK" från en tjej, ett åkband från grönan, ett beslut om nedlagd utredning från åklagarmyndigheten, tre pendelbiljetter till Uppsala, ett jakande om föräldrapenning från försäkringskassan, ett glittrigt armband från nån av Sveriges Radios lika glittriga fester på nån båt eller den på Kungliga tennishallen. Det fanns en tid när jag trodde att KTH stod för just Kungliga Tennis-Hallen. De ligger ändå rätt nära...?

Alla dessa bevis då man slunkit igenom livets finmaskiga avspärrningsstaket.

Och det som slår en är att man vill spara mer sånt här!
En jourlivs-biljett. Stämpelkort från förlossningskliniken. Ge mig ett giltigt färdbevis från tandläkaren! Jag vill ha en All Area Access-plåt från farfars begravning!!! Mer papper och passerkort!

2009-03-22

Robinson

Så var det över. Robinsonsäsongen har drabbat oss!

Premiären lämnade ingen krabbsugen ödleslaktare ensam. Som vanligt lanserades ett helt nytt koncept och visst hade man spetsat till det.

Det hela började med svartruta. Fade to vinjett. Stockbilder på olagliga djur klipptes samman med ett otäckt soundtrack från ilskna, illvilliga syrsor.
Dunkla skuggor. Dova röster. Skvalpiga tuttar.
Och så ett brak! En underjordisk ocean-vulkan kräktes ut sin magma i famnen på en biodlare från Flempan -den första deltagaren var presenterad!

Deltagarna -i år endast antibiotikamedicinerade albinotyskar med tillbakadraget hårfäste-skickades överrumplande nog raka vägen in i en livmoder där de tvingades sova över. Tre grät. Och fram tills dess hade ingen sagt "Hönökaka". Man byggde ett tält av salta pinnar och torkad revaxör. Tre karlar med bringor av stål stånkade ut sin status inför de häpnande medlöparna. En kvinna av läder bosatte sig i en kajak belägen i en palmtopp. Ett tvillingpar hoppade av och gjorde dejting-show istället.

Så plötsligt simmade tolv gruvarbetare in och dikterade villkoren; "Mjukmedel är för pissfittor!", "Mysbyxor luktar strävt!", "Att säga 'klyka' när man menar 'dekolletage' är en förment gest!" . All värdighet avkläddes de intet ont anande.

En proffesionell strejkbrytare från Flavor-Flav-Ljunga avrättades på plats efter en sista måltid på myrägg och vigselringar. Ett TV4's varningens finger vajades således kraftfullt inför de uppsärrade pysslingögonen. "Ge er av", tycktes upphovsmännen viska. Så bar det av. Allt packades ner. En kraglös hantverkare från Lund visade upp sin personliga sak - sin hjärna.

Ett idogt vadande genom fostervatten och delvis härdade fetter ledde de kvarvarande tjugotvå till en ljuvlig lagun där de lade sig till bords att vila och intaga kvällsvard.
Dumplings! Tacos! Sushimi! Fiesta!!!

Då kom plankan! Det som vi förväntat oss till huvudrätt i det sista skälvande avsnittet brände man av som en fluffer-scen mellan gnäll-synkar och reklam. En frodig stek fördes in, som Jabba the Hutt med spritsat mos omkring. På planka! Oj. Tre kiltklädda missfoster i snören drogs upp och ner i en yster dans till blåsbälgars flåsande melodi och en Krylbo-kos råmande i en dödsmedveten show, till de deltagandes stora nöje, innan en enorm bila av titanplåt föll och högg huvudet av det mesta.

Fade to reklambumper.

Man ryggar tillbaka och ryser inför tevemediets ofattbara fantasifoster.



//Recececececececececececececececececececececececceecententen

2009-03-20

Tingelingskandalen

Ha, ha, ha, ha, ha, ha, ha... haaaaa...

Jag är så upplyft över den här Rysk-Svenska krisen att jag skrattar tills jag fiser.
Läs mer i min krönika. http://blogs.myspace.com/lotgard

2009-03-19

Grus i mankemanget

Argh!
ETT inlägg och redan ett stavfel (det har jag ju rättat nu när jag hittat efterredigeringsfunktionen så det är ingen mening med att leka finn fem... i förra inlägget).

Jag kommer ju aldrig att få det där åtråvärda jobbet som säkerhets-ords-konstruktör.
Oj, som jag har drömt om att få sitta och kursivera och kladda till ord som "Lotuskringla" "Mungofiera" och "0-1" som sedan skall dyka upp inför ivriga data-användare som ett krav på att identifiera sig som människa innan de slänger upp en länk på fejjan eller drar iväg ett massutskick.

Premiär!

Stora vida blogghavet! Här kommer vi nu! Skeppet heter kontorsstol och seglet är av svett!

Den som vill bekanta sig med mina intentioner skall genast gå till http://blogs.myspace.com/lotgard

Sen bara tar vi det från där så att säga.