Ensampappans gränslöshet

Man tänker. Att om man fick vara själv ett tag. Då jävlar.
"Så mycket sjuk skit man skulle hitta på! Jag skulle ba' köra! Oj, oj, att få rå om sig själv och bara göra som man vill på sitt sätt och de'...", så tänker man.

Har vart själv ett tag.
Har lagt kläderna vart jag vill.
Har ätit utgången mat.
Har kissat på balkongen.
Har gjort ett skägg av räksallad.

von Trier har "det"

Efter att ett tag passerat som kritikernas hackkyckling för sin "Antichrist" har Lars von Trier bestämt sig för att lätta på hjärtat. I en telefonintervju med... mig, faktiskt (Jag tror det var rätt Lars för han svarade "Laouws" på karaktäristiskt danskt maner och han är ju dansk!).
Jag hittar nu inte de danska tecknen på den instrumentbräda varmed jag navigerar digitalrymden. Jag kan alltså inte bokstavstroget återge vårt samtal och efter den förnedrande behandlingen av svenskens nationaldagsblödande hjärta på Råsunda gör jag inget, INGET... för att underkasta mig "det" folkets brölbrutna språk!
Men jag redogör gärna för vad Lars i förtroende sade mig om sitt senaste filmiska verk;

- Jag hade tänkt mig en triologi. Till hösten släpper jag tvåan. "Naj, fy i hele helvede" heter den och handlar om ett par, Josef och Maria heter dem. De mister ett barn, va. Sin förstfödde son Jesu... Jees... Jessie James! Maria, hon deppar ju ihop totalt, va. Då tar Josef med Maria till Barcelona. Han tänker att här kan hon vila upp sig. Sommarstad, va. "Soft" och semestrigt. Men väl där blir hon blir fullkomligt besatt. Hon blir BESATT! Av fotboll. Barcelona är ju en riktig fotbollsstad och Barca köper den säsongen in den här otroligt duktige spelaren... Satan, heter han!
- Du menar hockeyspelaren? Miroslav Satan, från Slovakien?
- Ja, ja! Vaffan, han är väl rätt bra på fodeboll med? Säg nu att han är det!
- Okej, japp. Han duger. Och sen då?
- Han stryker runt där. Den där obehaglige Satan. Och lägger an på Maria såklart. Och hon är ju besatt. Av fotbollen! Sen skär nån i nån annan och en kille mosas i en kvarn. Tjoff!
- Djupsinnigt.
- Mange tack!
- Du sa att det var en triologi?
- Trean kommer nästa år! "Det vaer väl själve FAEN!", heter den. Det handlar om Noa. Han har en vision. Eller hans fru är det som har det, eeeh... jag vet fan inte vad hon heter, i Wikipedia står bara namnen på ungarna Sem, Ham och vad fan de heter... hon refereras till som "hans hustru"...
- Wikipedia? Ja, ja, det är väl inte meningen att du skall researcha ihjäl dig, du skall ju skapa!
- Just det! Just! Nya "stories", som vi sier haer i Denmark, vi slänger oss ofta med engelska låneord på ett oanat avslappnat sätt... Du tror väl fortfarande att det är jag va?
- Absolut. Sätt igång och berätta!
- Noas fru - låt kalla henne "Hustru" - hon har mist ett barn. Sem... nej, Ham! Och hon drömmer en massa skumma grejer. Hon får en vision om att luften på jorden skall komma att tunnas ut. Att det skall bli upponedvända världen, med tunn och syrefattig luft på marken och frisk, god, andningsbar luft uppe i stratosfären.
- Vad får du allt ifrån?
- Det är för fan inte jag! Det är Hustru som har drömt det här ju!
- Förlåt. Fortsätt.
- Ja, Noa han fattar att hon behöver vila upp sig så han bygger ett... luftskepp! Den jäveln har tänkt att hovra där uppe tills allt ordnar sig. Och med sig tar han två individer av varje djurart. För att säkra deras öde, så att de inte dör ut nere i den tunna luften alltså, fattar du!?
- Men då blir det ju ett inavelssläkte hela skiten. Storyn håller ju inte, det blir ju bara missbildade freaks kvar då ju. Om alla skall härstamma från samma två torrbollar, det fattar du väl? Har du skolkat från varenda jävla biologilektion och suttit hemma i sarong och rökt crack vid köksfläkten och nynnat på melodier bara du kan höra eller vad fan är det med dig!?
- ... Ja... DET... giller jaj! Re-ak... Tion! Det är meningen med mine filmer! Min otämjda, hejdlösa fantasi, den engagerar och provocerar!
- Det är ju mest att det är dåligt som jag reagerar på...
- Låt mig "finish"... inte finska då utan ännu ett avslappnat dangelskt ord alltså!
- Ja, ja, ja, ja...!
- Det är upponedvända världen här, är du med mig!?
- Mmm
- Så himlen är liksom där underjorden var. Och där himlen var, där är ju... eh...?
- Underjorden!
- "Correct"! Och Noa och Hustru de svävar för högt. Och kommer till underjorden och DÅ KOMMER SATAN! Han hugger vilt och mosar allt! Getter och grisar blir färs! Närbilder på uppskurna brunbjörnar och stympade varaner, ankor och småvilt som sprids för vinden hackade i delar, det regnar gråsuggor och myrslokar!!! Ha, haaa!... ...
- ... Då så!
- Jaaa!?
- Då funkar det nog.
- Mange tack!
(här lade han på)

Blomstertider

Jag minns hur det var.
Första gången jag satt tyst i över en timme i tandläkarens väntrum så skulle detta naturligtvis firas. Far ställde upp bakluckan till familjens Vaz-kombi. Med björkkvistar bakom öronen satt jag sen i skuffen under det att bilen snurrade runt i stan till tonerna av tung reggeaton från kassettdäcket.

Tillfället då jag somnade av mig själv för första gången firades på liknande manér. Björk i nävarna i en traktorskopa, tunga beats och vajande armar.
Och när jag åt upp all mat på tallriken. Eller när sista mjölktanden trillade ur av sig själv. Upp på flaket, på med dunket och vråla till varenda förbipasserande.

Det är en djupt rotad tradition. Självklart finns det ett cementerat behov hos unga som klarat av att gå i skola (om det nu ens krävs, har inte orkat kolla upp), iallafall bära titeln "Elev", och det i hela tre (de förutvardande 9 åren firades (i alla fall där jag växte upp) med ett separat flak och dunk då högstadiet var färdigt), TRE år (!).
Man vill stå i valfri form av öppet fordon och till stark musik och med tjut utan innebörd ge uttryck för sin glädjeyra. Fira att dem har klarat det... det där... eh. Ja, studentandet. Oj, vad duktigt.

Till helgen skall jag fira att mitt hårfäste inte har börjat dra sig tillbaka genom att sitta skräddarsits på taket av ett mobilt hem som dras genom stan av ett tjog indiska elefanter.
Till musik och skrik förståss!

Mhmmm

Jag slingrade mig ur mitt samvetes stela polisgrepp.
Eftersom denna jordtimme utan el infaller samma afton då vi mister en timme till förmån för... kvällsljuset? Ja, då kommer det på min elräkning att saknas en timmes elförbrukning. I'm saved!