Fantomglas

Psykologin kan sannerligen sina spratt. Man kan nog var och en lite till mans spotta ur sig allsköns skitanekdoter framkallade av psykets outgrundliga vindliga vrålgångar. Framförallt andras värdelösa psyken. Men också sitt eget.

Jag har själv i åratal varit övertygad om att någon medelst lockpipa kallar på en gräsand varje gång jag böjer mig ner. Första gången såg jag det som ett meningslöst sammanträffande. När fenomenet återupprepades gång på annan blev jag misstänksam men lät det bero. Efter en tid blev det en outsäglig del av mitt vardande.
Nyligen insåg jag att det är min rapé-dosa som knakar i fickan på det där sättet. Varje gång jag böjer mig framåt får friktionen mellan fickans innertyg och det lätt texturerade locket på snusasken ett knapprande som resultat. Så var fallet löst. Ett mindfuck som först gäckat mig och som sedan blivit vardag har slutligen upplösts i ett moln av logik.

Värre är det med fantomglaset.
Jag har hela mitt liv druckit sanslösa mängder. Vatten, saft, c-vitaminbrus, sprit, läsk, mjölk, öl, juice, te, (nu börjar den plikttrogne tandläkaren veva mot emalj-tandkrämen, jag vet!) vin, kaffe, antibiotika, tigerblod o. dyl. och allt detta läppjande av allsköns vätskor har mestadels skett ur glas. Nästan jämt har jag haft ett till ett par glas i handen/händerna. Även under sömnen har glasen följt mig ända till sängkanten. En dryck har aldrig varit längre bort än en armlängd. Detta vanebeteende har lett till en sällsam yttring från mitt skenande psyke;
För blott sex-sju tiominutersperioder sedan sträckte jag ut handen för att tända en lampa. Och i rörelsen hejdade jag mig tvärt, ty jag var alldeles hundra jävla säker på att jag stött till ett glas och vält ut dess preciuösa innehåll. Men det var en känselvilla. I vägen för min utfarande tentakel fanns... INGENTING. Men min kropp och dess chef (psyket) förväntade sig detta då det enligt deras erfarenhet borde ha stått ett glas i färdvägen.

En fullständigt verklig förnimmelse av att ha vält ut ett glas framkallas alltså på grund av mitt överdrivna intag av vätskor.
Av detta kan jag - och du din ensamme stackare som ägnat flera minuter av ditt flyende liv åt att intaga denna berättelse based on a true story - dra slutsatsen att:
*Överdrivet drickande är inte så bra som alla säger
*Psyket is a motherfucker

Väl mött!