Jag sorterade innehållet i mina jackfickor.
Tre besöksbrickor från Sveriges Radio, en från SVT.
Två förbrukade SL-kort från 2007 och fyra fullstämplade rabattremsor.
Ett tomt taxicheckshäfte och mitt gamla passerkort till radion.
Ett gammalt backstage-pass från Kirunafestivalen 2006.
Två fotbollsbiljetter (vilket procentuellt rimmar illa med mitt intresse för sport kontra hur ofta jag besöker radiohuset eller nyttjar Stockholms lokaltrafik); en Djurgårdsmatch och en med Juventus i Turin på Zlatans tid.
Allt lade jag i en låda jag har för just sånt. Man kan kalla det minnen. Eller förbrukade pass till allt.
Ner damp bråten och sällade sig till ett utgånget pass, ett gammalt ID-kort, ett passerkort från Utbildningsradion, ett från Svenska Spel, en ölbiljett från Bullie Bar, fjorton andra besökskort från SR, en bröllopsinbjudan (som jag inte gick på), ett ät-din-födelsedagsmiddag-på-Patricia-utskick, en skrynklig nummerlapp från Systembolaget, en hjärtformad och grisrosa post-it märkt "OK" från en tjej, ett åkband från grönan, ett beslut om nedlagd utredning från åklagarmyndigheten, tre pendelbiljetter till Uppsala, ett jakande om föräldrapenning från försäkringskassan, ett glittrigt armband från nån av Sveriges Radios lika glittriga fester på nån båt eller den på Kungliga tennishallen. Det fanns en tid när jag trodde att KTH stod för just Kungliga Tennis-Hallen. De ligger ändå rätt nära...?
Alla dessa bevis då man slunkit igenom livets finmaskiga avspärrningsstaket.
Och det som slår en är att man vill spara mer sånt här!
En jourlivs-biljett. Stämpelkort från förlossningskliniken. Ge mig ett giltigt färdbevis från tandläkaren! Jag vill ha en All Area Access-plåt från farfars begravning!!! Mer papper och passerkort!
