Kändisdjungelns extramaterial

Min insider på fyran mailade mig ett ovisat klipp från Kändisdjungeln. Klart de inte är i en studio!

Det trygga i tystnaden

Många har reagerat på att jag upptäckt Bonde-Fredrik alldeles för sent. Jag har inte upptäckt honom. Han har återinträtt i den atmosfär som är mitt medvetande. Jag har inte - som andra - honom som ett fnissobjekt. Jag vill att han skall ta över.

Grabbens hemvirkade grytlappsattityd tömmer ju folk på käslor. Jag vill att han leder Malous Efter Tio framöver. Ingen gäst blir avbruten. "Jaouiii". Han skall leda Debatt. "Jahaaaaouiii".
Här är ditt liv. "Jahaaaaou, jodå... jaa-happ". Jag vill låta hans tystnad tala.

In English

Mången skribent och mobiltextare har påpekat att inte mindre än 3 av mina sensaste inlägg bär rubriker på engelska (om så fonetiskt tramsstavad sådan i en del fall), så även detta. 4 inlägg i rad med engelska överskrifter. What has happend?

Jo, jag har låtit mig inspireras. Skall man nå ut genom bruset måste man behärska ett världsspråk. Målet är att röna såna framgångar i annorstädes länder som Magnus Betner, som Henrik Elmer och Joe Labero. Även Carl-Einar Häckner har ju skämttrollat med viss framgång i fjärran stater.

Så, i vetenskapens namn; Vad har dessa gemensamt? Tricks? Skämt? Nej, namnen.
Kombinationen "e" och "r" i efternamnet stärker chanserna att slå utanför gränserna*.
Detta kanske inte bara gäller svenskar.
I fallet Carl-Gustav Bernadotte är det slående, karln lyckades ju hitta sitt livs kärlek i Tyskland. Men hans förfader Jean Baptiste Bernadotte lyckades ju verkligen slå utomlands då han på vinst och förlust vinkade adjö till fransoserna och blev tronföljare i Sverige.

Så lär er tala engelska, barn (eller franska) och byt namn till ett med "er". Sen är det klart!
Papprena har jag just skickat in. Skall bara godkännas. Sen är jag herr Jörgen Er.

*Fler exempel på "er"-genen:
Ingmar BERgman
Peter "foppa" ForsbERg
Ingrid BERgman
Pernilla August (hette ursprungligen HERtzman-Ericson)
Victoria SilvERstedt
Marcus SchERkenberg
Christer FugERsang
Per GERsle
Björn BERg
Björn SkERfs
Stellan och alla sönerna SkERsgård

Slutsats (rappport 0525-h)

I min forskning har jag den sensate tiden kartlagt ett fenomnen jag kallar "in-pair-fenonenomnaia... fenomenona.. foffenonnomommanen... vaffan! Fenomen!" Det är ett långt namn men det är också bara för fellow vetenskapsmän och disputationsprofessorer att förstå.

Detta fenomen kan i korthet beskrivas med att man upplever kända människor i par. Inte då i perspektivet "sett på stan", skvaller om vem som har ihop det med vem i den minimala bakterieodling som den svenska kändiseliten utgör.
Inte ett skuggigt minne från nån yvig mingelskiva där bröderna Timell kvastat i sig varsin bricka bubbel och nån robustbystad tjej från skåne medelst en rustik arbetar-fylla firar sitt nya programledarskap för en teveföreställning där celebriteter i klass med Evert Ljusberg och Hasse "Kvinnaböske" trillar ner i en bassäng med grodyngel.

Nej, jag talar om den vetenskapliga termen "in-pair-fenonenomna... fenmo... ja".
Den senaste tiden har jag, när jag siktat en för allmänheten välkänd person - alltid i anslutning, men helt oberoende av den första - kunnat identifiera ännu en. Alltid två åt gången. Inom loppet av en (eller ett par) minuter.
Här avlägger jag nu min rapport för vecka 21:

*Måndag: Amanda Renberg. Bara sekunderna senare: Poodels-Kicken.
*Tisdag: Allan Svensson. Trettio sekunders bussfärd sen: Staffan Westerberg!
*Onsdag: Adde Malmberg. Följd av... just det, ingen. Den välkända intigheten.

Spratt skapade av tillfälligheternas galna dans?
Nej!
Samband?
Mhm!

Vad kan då dessa samband lära oss?
Att det krävs två för en Tango?
Att blod är tjockare än vatten?
Att alla kineser har fisit samtidigt?
Allt det där har forskarna redan kartlagt. Det handlar om något viktigare än så.

Memory.

Vi skall alla spela ett parti memory om dagen, MINST!
Annars förtvinar vi. Det har jag kommit fram till.
Kontroversiellt?
Javisst!
Därav felaktigt?

Kanske...?

Har ni förresten märkt hur dåligt kultserien Arkiv-X har klarat tidens tand? Såg ett par tidiga avsnitt härförleden. Fick inse att magin gått förlorad och det oroar mig. Kan det vara likadant med det excellenta tidsdokumentet Spejaren, "The Sentinell" i orginal, jag vågar inte titta. Hur är det med "Parker Lewis", är det också dåligt nu? Vill inte veta.
Däremot gjorde jag en dubbelkoll mot "Son of the beach"... det är fortfarande ett helt oviktigt program.

Signar ut!