Sörgaardchill

Visst, jag hugger i mig att Bert grät till den klarhalsade norrmannen i Talang. Han är vass i stämman. Men när han öppnar käften för simpelt tal går det kårar längs min spine. Inte av njutning inför hans barnsligt väna stämma. Utan för att han på ett obehagligt sätt påminner om Runar i röst och kristlig utstrålning. Ougrrr!