2010-05-14

Sörgaardchill

Visst, jag hugger i mig att Bert grät till den klarhalsade norrmannen i Talang. Han är vass i stämman. Men när han öppnar käften för simpelt tal går det kårar längs min spine. Inte av njutning inför hans barnsligt väna stämma. Utan för att han på ett obehagligt sätt påminner om Runar i röst och kristlig utstrålning. Ougrrr!
Upplagd av kl.
Etiketter: , ,

1 kommentar:

  1. Linda M18 maj 2010 kl. 19:49

    Hej!
    Blev glad när jag hittade din blogg. Jag diggade programmet Önska när det gick och lyssnade varje dag. Alltid lika roligt att höra Conny Margareta Sandberg (har fortfarande hans pappas födelsedag inskriven i almanackan: 6/5 -10 62år).
    Jag har även ett par inslag inspelade på band, bland annat vattenläckan där Pontus tätade läckan med Conny och som förvandlade studion till ett träsk. Klassiker!
    Ha det bäst!

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)