Stortysk vision

Hobbykeramikern och storätaren Keldon Hesston ringde en förmiddag den svenska myndigheten som reglerar av-och-på-tagning av studentmössor och tandkronor. Solens pissbleka gulhet svepte över Keldons böljande kropp där han oklädd svällde över sängens båda sidor. Hans mor hade just ropat "fika!" från köket och på så sätt än en gång ökat sonens förbränning, autostartat hungerapparaten som sedan barndomen drev honom. Han var en ätmaskin. Moderskärleken i form av frityrer och stuvningar mördade honom slugt och molande som en dåsig anaconda.

När han var tolv tog han adjö av skolan.
Kamraterna mobbade hans fetma så hårt att undervisning aldrig hade en chans att nå fram. Men pikar, smäden och handgripligheter påverkade inte Keldons aptit. Han studerade hemma. Ackompanjerad av moderns rafsande i frysen, stekning, disk och framställande av muntert klingande porslin. Skoltiden förlöpte vid köksbordet. Det dignande, aldrig sinande, mellanmålmellanmålenuppdukade buffébordet. Med snacks däremellan.
Vid 16 års ålder hade han varit för stor för kläder.
Nu var han 42 och insyltad i en konspiration mot flera svenska maktcentrum. Han hade en absolut central roll i det som i framtida utredningar, inspirerat av tidningsrubrikernas svarta catchfrases, gick under namnet "Tredje Rikets Hämd".
Nu fick han ton.
Tut.
Tut.
"Du har kommit till St.oc.k.su.n.D. - Stockholm och kranskomunernas sundhetsnavigation, Dominatorsektionen. Var god dröj."

Fortsättning dröjer...