Gone good

Oj, oj, oj, oj, oj, oj... oj, oj, oj, vilken veckända.

Gick kalasers på Norra Brunn. Fantastiskt roligt. Mycket folk, fin respons, hög nivå på komedin. Elina Du Reitz gjorde det bästa set jag sett. Enhörning stadig som en plog och tog kommando om kvällen. Özz stark i vanlig ordning. Tobias Jacobsson såg jag för första gången. Mycket skoj. Vi har missat varann. Men nu vet vi. Själv var jag hyfsad och kan tajta. Klipp kommer.

Sen; öl, grogg och varmkorv, Enhörning vet att bjuda till gästabud!

Söndag; Barnkalas och Basanti från Mukut. Helgjutet!

Köttdjursproblematikens lösning vid horisonten

Vännen Enhörning berättade igår om sin snillrika lösning med en "köttbank". Han berättade också om sin till sjukdom angränsande fascination av teveserien House. Skall man ha en sjuklig relation till nåt så är det kanske House.

Men en köttbank!
Istället för att vänta in ett random köttdjur som häver sig över matbordet självmant har han fyllt upp en kylanläggning med delar av dessa uppskattade varelser.
Han kan enligt utsago nu fritt välja vilket foderkreatur han vill smaka, ta fram en del av det och tillreda. Genialt.

Nu återstår lösningen kring det här med matfisk. Vilken fisk är för mat? Vilken är bete och vilken skall man bara ha i en skål.
En salladsskål?

Problem

Vi har för få köttdjur.
Vi har husdjur och mjölkkor, kramdjur och kelgrisar.
Vi har sällskapsdjur. I drivor.
Men djuren som förser oss med sig själva på tallriken lyser nonchalant med sin frånvaro.
"Kor", kanske du utstöter.
Kor?
Det är mjölkdjur. När åt du en saftig ko senast? Med bara en nätt dipp därtill.

Vi behöver djur gjorda av kött som offervilligt kommer och lägger sig över våra matbord.
Som makar undan de redan framdukade burkarna med saltgurka, rödbetor, syltade svampar och inlagda ägg.
Och ber om att få bli mat.

Ja, jag talar om talande köttdjur. Såna som bara längtar efter att få ätas.
Skall det vara så jävla mycket begärt? Det är 2009 föffan!